Utan tankar och känslor
Fundera gärna en sekund, om du inte redan har gjort det, på följande fråga: Tror du att du är dina känslor och tankar eller tror du att känslor och tankar är något utanför jag:et?
Photo by Vi brukar säga ”jag är arg” eller ”jag är glad” men egentligen KÄNNER du dig arg eller glad. Du är en människa. Beroende på vem man frågar så kan svaret givetvis vara olika, exempelvis menar många att människan är en själ (eller en energi) som genomgår ett mänskligt förlopp – somliga tror inte på själar överhuvudtaget. Du kan inte vara en känsla eller vara en tanke. Skulle du våga påstå att jag:et är en sak och tankar samt känslor är något annat?
Om du tror på att känslor och tankar inte är du utan något som kommer till dig samt lämnar dig, vad innebär det då egentligen? För visst ligger det något befriande i detta?
Om du känner dig ledsen så innebär det ju att de ledsna känslorna kan separeras från dig, eller hur? Jag säger inte att detta är lätt men vetskapen att du och känslorna inte är en och samma sak kan vara en tröst. Ibland hittar vi sätt att ta oss ur en arg eller ledsen känsla men ibland behöver vi andras hjälp. Det är inte en svaghet att falla ner i en tanke eller en känsla, det är helt ärligt väldigt mänskligt. Däremot kan man lära sig att klättra ur dessa känslohål eller tankegropar.
Om tankarna och känslorna inte är jag, vad är det då? De kommer från utsidan; från andra människor, från media, från erfarenheter och så vidare. Inom våra mänskliga kroppar finns det ett ego som suger åt sig dessa tankar och känslor som sedan formas till vad vi tror är jag:et. Du kan däremot inte vara ditt ego, däremot kan du bete dig egoistiskt.
Vad händer då med jag:et? Vem är jag om inte mina tankar eller känslor är en del av mig? Om du frågar mig så skulle jag påstå att jag:et är en del av alltihop. Jag:et är att vara i kärlek, att följa lycka. Vi är formade av vår samtid, så brukar det låta. Om du frågar mig så skulle jag påstå att du är en del av universum. Om du undrar vem du är så skulle jag säga att du är mer din intuition än dina tankar och känslor. I ett väldigt tidigt stadie i livet lär vi oss om vad som är rätt och fel, vad som gör ont och vad som känns skönt. Med modern vetenskap har vi lärt oss mycket mer om de mänskliga kropparna. Vi har exempelvis förstått att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän någon gång då vi är tjugofem år gamla. Vi har dessutom förstått att våra fysiska kroppar utvecklas, växer, och inte heller är helt vuxna förrän någon gång efter arton års ålder. För att kunna fungera med andra så har vi behövt forma ett system, det vill säga regler och lagar, som gör det möjligt att leva tillsammans. Så att vi respekterar varandra, visar omtanke och kärlek. Däremot är det många människor som faller in i sina egon och därmed har lite kärlek över till sina medmänniskor.
Det här är inget litet ämne så jag skrev ner det som kom till mig just nu. Däremot går det att diskutera detta länge och fördjupa sig ännu mer. Jag sätter däremot punkt här för denna gång. Om du har något du däremot önskar att tillägga så går det bra, kommentera gärna!