Låt oss prata ikapp!
Jag vet! Det har gått en tid sedan jag sist uppdaterade här och anledningarna är flera. Till att börja med så flyttade vi till egen hyresrätt efter att ha bott hos min mamma ett par år. När vi flyttade från Australien till Sverige år 2021 så krävdes det en hel del innan vi blev ett med det svenska samhället igen. Vi började med att hyra en lägenhet i andrahand men hyresvärden var problematisk och det slutade med att vi flyttade till min mamma. Efter detta har det dröjt innan vi äntligen fick händerna på ett förstahandskontrakt – men i början av oktober detta år blev det alltså äntligen vår tur!
Som ni säkerligen förstår innebär en flytt ganska mycket packning och planering. Detta har tagit en hel del energi. På allt detta har jag ju även burit på den lilla hemligheten om att jag väntar vårt tredje barn, en tredje flicka för att vara exakt. Jag har kämpat med tröttheten kan man lugnt säga. Utöver detta har jag även arbetat med boken, Somliga utan gränser, som kommer ut den 22 november. Mina barn (4 år och 2 år) går dessutom inte på någon förskola, delvis då vi har varit mellan bostäder helt enkelt men också för att vi har velat ha barnen hemma de första åren. Detta har också bidragit till mindre egentid.
Väl inne i den nya lägenheten är det ett gäng andra saker som hamnat på att-göra-listan. Vi målade om tre rum på egen hand, vi har skruvat ihop möbler, packat upp flyttlådor, felanmält en del saker i lägenheten och så vidare SAMTIDIGT som arbete och andra vardagssysslor fått ta plats. Jag har ansökt om förskola till barnen, förhoppningsvis får de plats redan i januari och nu börjar hemmet ÄNTLIGEN kännas mer som hemma.
OCH sedan är det en massa andra småsaker mellan allt ovanför. Vill ni höra några exempel? Ja, grannarna tvärsöver oss går igenom en separation. Mannen där tycks vara alkoholist och djupt deprimerad. De har haft polis, ambulans och brandkår över ett par gånger under den knappa månaden som vi har bott i huset. Ett annat exempel? Min man lyckades bryta fingret när han var på jobbet för inte ens en vecka sedan. Han spenderade hela dagen på sjukhus men tack och lov gick det att sy ihop, nu ser det ut att läka fint. Peppar peppar!
Som ni förstår har det varit lite mycket den senaste tiden så jag ber om ursäkt ifall jag varit frånvarande på vissa platser. Och ni ska veta att jag suktar efter att få sätta mig ner och skriva. Varje dag! Men på kvällarna har energin oftast varit rätt slut. Jag hoppas att vi nu ska landa i det nya och att saker omkring ska lugna sig så att jag får fylla upp min kreativa tank.
Här är en kvällsutsikt från vårt nya hem.
Avslutningsvis … det är första november och alltså starten för alla som vill vara med på NaNoWriMo. Man ska alltså försöka skriva ett manus på en månad. Jag kommer inte att delta aktivt men jag kommer att försöka få rutin på mitt eget skrivande igen. Min kropp behöver få skriva!