Om inte det ena så det andra

Jag gillar att virka. För den som är intresserad så kan ni följa mig på @michelle.crochet.much på Instagram. Eftersom jag gillar flera bilder och videon som har med virkning att göra så får jag se en hel del. Och något som jag fastnade för var ett klipp som gick något i stil med: Om ditt plagg inte har struktur, behöver det färg, om det inte har färg behöver det form och om det inte har form behöver det struktur. Så om plagget saknar det ena så behöver det något av det andra. Ja, ni förstår. Det ligger något i det. Låt oss anpassa detta för manus-skrivandet!

Photo by Paolo Nicolello on Unsplash

Om du har ett manus utan färgstarka karaktärer så kanske det är viktigt att du har en genomtänkt och intressant handling/story att berätta. Om storyn är svag är det viktigt att du har utmärkande karaktärer som kan väcka ett intresse hos läsaren. Om du har tråkiga karaktärer och en svag handling kanske det blir ännu viktigare att ha ett underhållande språk.

Visst ligger det något i det här? Kan ni komma på några exempel på böcker som har det ena men inte det andra? Det första som ramlar ner i mitt huvud är faktiskt Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon. Karaktärerna i den boken är lagom och språket sticker inte ut (åtminstone inte för mig) men själva handlingen/storyn rycker med mig från början till slut. 

Kan ett manus kryssa i alla boxar? Ja! Eller nästan, om inte alla så åtminstone ganska många då det säkert finns fler boxar än handling, karaktärer och språk att ticka av – exempelvis miljöbeskrivningar. Böcker som jag tycker har allt det där är exempelvis En förtjusande man av Marian Keyes och Rosengädda-serien av Emma Hamberg.

Vad händer om en bok inte kryssar i några av dessa rutor/boxar? Plattfall. Svaret är enkelt, det finns helt enkelt inget som krokar fast läsaren.

Inom feelgood-genren är det viktigt att lämna läsaren med en härlig känsla när boken nått sitt slut även om läsaren inte kan peka på exakt vad det var i själva boken som gav hen den sköna känslan.

Smaken är som baken, som ordspråket lyder, det vill säga delad. Jag tycker mest att det var intressant och kanske viktigt att fundera på vart man som författare vill lägga extra krut någonstans.

Kommentera gärna!