Skriv kort men djupt
Efter en testläsning jag gjorde nyligen kom jag över det här med überkorta noveller. Har du någonsin hört talas som Flash fiction? På svenska kallas det nog snarare för mikronoveller eller eventuellt mininoveller. Jag tycker att hela idén om att man kan få ner en berättelse på bara ett par meningar är fascinerande. Går det att få till ett djup? Kan läsaren verkligen få en känsla för ämnet eller karaktärerna? Hur lång får novellen vara?
Photo by Digital Content Writers India on Unsplash
Egentligen finns det inget maxmått på vad som kan klassas som en mikronovell vilket kan göra det svårt att skilja på en “vanlig kort novell” och en så kallad flash fiction. Däremot har jag förstått att dessa mininoveller kan vara så korta som sex ord till uppemot omkring 1000-1500 ord. Berättelsen måste fortfarande innehålla en början, en mitt och ett slut. Det är med andra ord en konstform att få till en riktigt bra novell på ett så litet utrymme. Eller vad säger ni?
Givetvis har jag redan läst en del mikronoveller och vågar därmed påstå att det går att få ett djup på bara ett par rader. Det går att få till en komplex huvudkaraktär och det går att lyfta intressanta ämnen trots det korta formatet.
Om du vill prova på att skriva en superkort novell så gäller det att välja varje ord med omsorg. Några tips är följande:
- Nyttja titeln! Tänk igenom denna så att den tillför/ger något till handlingen.
- Börja i mitten, direkt i händelsen. Det finns ingen tid för lång bakgrundsinformation.
- Kroken är viktig så se till att denna verkligen fångar tag i läsaren.
- Ha ett lågt antal karaktärer.
- Slutet är oftast överraskande, har en ordentlig twist/vändning.
Men, Michelle, faller inte dikter in i mikronoveller också? Bra fråga! De överlappar varandra, absolut, men i en mikronovell är målet att berätta en hel berättelse (samt alla grundkomponenter som du finner i en roman) medan en dikt har som mål att förmedla en känsla eller en idé. Men inget här är svart och vitt, det finns givetvis gråzoner. Kanske spelar det ingen roll vad det kallas, så länge du vet vad du skriver. Eller?
Varför dessa korta noveller kanske en del av er undrar? Ibland vill du läsa en bok men har inte tid eller tålamodet som krävs. En novell kan kännas kort men kanske inte tillräckligt kort. Du vill kanske ta in något tänkvärt medan du väntar på bussen som är fem minuter bort. Då är en mikronovell rätt så trevlig att ta fram!
Självklart var jag bara tvungen att ge mig på detta själv. Läs gärna:
Ljuset faller medan himlen färgas lila. Han drar fram fickuret och fnyser till. Skuggorna växer sig större mellan träden vilket tvingar honom att kisa. Tystnaden ligger som ett lock över träden. Han lyfter staven och skjuter den ner i jorden. Tre dova trumslag vibrerar under hans fötter. Blicken är fortfarande fäst rakt fram. Klotet på toppen av staven lyser genast upp likt en eldboll. Ljudet av buskar som slits itu når hans öron. Sedan de tunga stegen som närmar sig i snabb takt. Ojämnheten i rytmen får hans puls att öka. I samma sekund som han hör flåsandet ser han hur hennes varglika kropp närmar sig. Skenet från hans stav gör att han ser det vinröda i pälsen. På bara ett par sekunder är han framme, just som hon återgår till sin mänskliga form och kollapsar i hans famn.
Han stryker henne över kinden. Det blonda håret går i bruna och röda nyanser under månens vita skimmer och stavens heta ljus. Blodet har lagt sig som ett tunt hudlager över större delen av kroppen. Han kan höra hennes raspiga andhämtningar. Men det är såret på halsen som får han att stelna till. Öppningen sträcker sig ner mot bröstet och är fylld av grus och barr, det är då han förstår. Han sliter tag i staven och riktar den mot henne sår men inser att det redan är för sent. Han hör hur hon drar in luften för allra sista gången. Ögonlocken sluter sig samtidigt som hjärtat slocknar. Hennes kropp sjunker djupare ner i hans famn. Tårarna river ner för kinderna, smärtan fyller ådrorna likt nattsvart tjära. Hela hans väsen pulserar och värker. Han spänner händerna så att knogarna vitnar samtidigt som han blickar ut i den mörka skogen. Om han inte kan leva med henne så ska han leva för henne. I den stunden svär han att hennes död inte ska vara förgäves. Familjen som fört henne till världen, en flock usla byrackor som vägrade ge henne frihet trots ett helt liv av tjänande. Han skulle visa dem sitt vrede. De skulle få smaka på helvetet de själva valt att släppa lös.
… … … … … ♥ … … … … …
Det börjar alltså med att han väntar, i mitten dyker hon upp och i slutet dör hon. Fast jag kunde givetvis ha gjort ett mer slutligt avslut, han kunde också ha tagit sitt liv – lite Romeo och Julia – eller så kunde han bara ha känt en sorg, känt att våldet måste få ett slut, och att det får sluta med hans älskade. MEEEN istället valde jag att lämna plats för mer. Det kan vara så att det blir en del två av detta nästa vecka – kanske blir detta rent av en följetong? Vi får se.
Har du testat att skriva en mikronovell?