Bloggen

Myten om det perfekta skrivandet


En perfekt förstamening är ett måste för att bli antagen. Instämmer du? Antagligen. Det är det nämligen många författare som gör, aspirerande så som utgivna. En perfekt förstamening är ju det som fångar läsaren, och således också bokförlagens intresse. Eller?

Författande och bokskrivande bygger till stor del på en hel del missuppfattningar och myter. I dag bjuder jag på några reflektioner kring det fenomen som jag upplever som mest utbrett: Den perfekta början.

Många jobbar om både sin första mening, sitt första stycke och sitt första kapitel tills fingrarna blöder. Jag ska inte sätta mig på några höga hästar. I början av mitt skrivande strävade jag länge efter att få till den perfekta början på min bok redan från dag 1. Varje gång jag öppnade mitt manus började jag med en redigeringsrunda av första kapitlet. Kruxet, har jag märkt senare, är att det här inte är ett bra arbetssätt. Kapitlet blir välskrivet, absolut, och ett välskrivet manus har högre chans att ta sig vidare i en antagningsprocess. Men det finns faktiskt fler negativa aspekter än positiva med detta arbetssätt. För det första är det tidskrävande att ägna tid åt redigering i en pågående skrivprocess av ett råmanus (dvs. det första utkastet innan hela manuset tagit form), det är nämligen två olika delar av hjärnan som hanterar de två delarna. Vänster hjärnhalva är den som hanterar språket och ser till att du vässar den delen, men det är höger halva som står för kreativiteten. Att inleda med att redigera kan därför göra att det tar längre tid för dig att komma in i den kreativa fasen att skriva vidare på manuset. För det andra är det inte säkert att din början är din början när första utkastet är klart.

Jag har lektörsläst få böcker där början sitter helt, att få tajmingen rätt är nämligen svårt. Det vill säga att tajma så att början inte blir för sen alternativ för tidig är en utmaning. Trots att jag har fem romanutgivningar bakom mig och ett antal publicerade noveller har jag svårt att tajma rätt början i mina manus. Jag är en person som älskar när det händer saker och kastar gärna in läsaren i handlingen lite för tidigt vilket innebär att jag efter det första utkastet ofta behöver gå tillbaka och backa bandet, dvs. börja lite tidigare än planerat. Fungerar du som jag eller är du en av dem som behöver skriva av dig en hel del bakgrund innan du drar igång ordentligt? En för tidig start kan vara hur spännande som helst, men ändå inte fånga läsaren eftersom denne inte hinner fästa sig vid huvudkaraktären. Blir starten för sen innehåller den i stället ofta för mycket bakgrundsinformation och tillbakablickar, vilket kan göra början segläst och all information gör att läsaren vet allt om karaktären redan efter de första styckena.

Så hur skriver du din perfekta början? Kanske har du tänkt eller hört att en bok måste vara planerad in i minsta detalj? Planering krävs absolut, men skrivandet är en kreativ process som måste få ta tid. En del författare skriver långa karaktärsblad, planerar alla kapitel och händelser med mera på förhand. Missförstå mig rätt. Det är absolut en arbetsgång, men det måste inte vara den rätta för dig. För mig sätter sig karaktärernas personligheter först ungefär 12,5-25 % in i boken, detta oavsett om jag plitat ner alltifrån deras skostorlek till vem de var förälskade i på gymnasiet. Plötsligt lever de egna, oplanerade liv och skaffar egna åsikter och hobbys. Det har hänt mer än en gång att jag varit tvungen att uppdatera eller stryka karaktärsbladet helt. Av den anledningen ser jag numera början av min bok mer som en språngbräda in i berättelsen, och det är den del jag behöver redigera mest efter att första utkastet är klart. Redigeringen av början kan jag oftast dock inte göra förrän jag gått i mål, för det är först då jag kan se till att sluta cirkeln, det vill säga kontrollera om jag börjat i rätt tid.

Med anledning av ovanstående så vill jag skicka med det mest värdefulla tips som jag önskar att någon hade delgett mig innan jag blev utgiven: Skriv på. Skriv på och se till att du får färdigt ett utkast innan du redigerar. Visst, för dig som inte kan låta bli går det att redigera lite under tiden du skriver, men var beredd på att behöva omvärdera när du läst hela ditt första utkast från början till slut (och det bästa du kan ge ditt manus är tid, ta en paus när första utkastet är klart. Ju längre distans du kan skapa desto bättre). Ytterligare en risk med att redigera för mycket under tiden du skriver första utkastet är att du fäster dig vid meningar, kapitel eller stycken och blir blind för att de kanske inte tillför handlingen något. Alltså att du skaffar dig så kallade darlings. Uttrycket ”kill your darlings” kom till av en anledning och även om du tror att du har läget under kontroll så lägger de sig gärna ofta i bakhåll. När din testläsare frågar dig ”Varför gjorde karaktär X si eller så” och du går i försvarsställning med ett ”för att det måste vara så” ska du dra öronen åt dig. Har du måhända skapat dig en ofrivillig darling?

Jag hoppas med det här inlägget ha slagit hål på myten om det perfekta skrivandet. Som du förstår så finns det liksom inte. Jag ska inte sticka under stol med att en förstamening likt George Orwells ”Det var en kall och klar dag i april och klockan slog tretton” från romanen 1984 får håren på armarna att resa sig lite, men förnuft och distans till sitt manus räcker långt! Och vem vet, kanske sätter du den en vacker dag? Förstameningen som nya bloggar kommer att häpna över …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *